Val i Colombia

Jag vet inte så mycket om Colombia, och vanligtvis så lägger jag inte ner så mycket tid på att fundera på sagda land, de nyheter man hör brukar handla om FARC-gerillan och narkotikasmuggling och dylikt. Vanligtvis ganska dystra nyheter.

Läste dock nyligen att det är val i landet och att den gamle presidenten, Alvaro Uribe, efter två mandatperioder måste avgå, och att valet nu i praktiken står mellan den gamle försvarsministern Juan Manual Santos och -hör och häpna- mittenpartiet Colombias Gröna Partis  kandidat Antanas Mockus.

Antanas Mocku är en före detta universitetsrektor, son till litauiska invandrare och var under många år borgmästare i huvudstaden Bogota. Han har en filosofisk inställning till politik, säger sig sky det traditionella colombianska tvåpartisystemet och framstår som helt okorrumperad, vilket inte är alldeles vanligt i Latinamerika.

I en mätning i slutet av april fick Mockus en större andel av väljarsympatierna än Santos, 39 procent mot 34. I de allra senaste mätningarna har Santos haft en knapp ledning.

 Jag önskar detta politiska stjärnskott i sydamerika lycka till. Det behövs fler gröna politiska krafter på den här jorden och framför allt i länder med känsliga ekosystem som Colombia.

Steg mot Ekotopia

Med risk för att göra vissa centerpartistiska joggare som sprang Vår Ruset idag besvikna valde jag att gå på en informationsträff om miljöbilar istället.

Träffen var på Folkets Park i Sundsvall och talare var tidningen Motorförarens chefredaktör Arne Winerdal som gav en hel del matnyttig information om bland annat vad som är miljöbilar och hur man ska jämföra dem mot andra bilar.

Jag kan bara konstatera att ska vi bygga ett Ekotopia, ett hållbart och klimatanpassat samhälle, så måste vi underlätta för folk att kunna byta ut gamla, fossildrivna bilar mot nya och fräscha alternativ.

Det är här Miljöpartiet skiljer sig från Centerpartiet. Miljöpartiet snackar om att vi ska byta ut gamla bilar mot miljöbilar men man talar inte om hur, istället försöker man tvinga folk att köpa en ny bil -oavsett om man har råd eller inte- genom att höja avgifter och skatter. Det är en regressiv politik som knappast gynnar de som vill men inte har ekonomi till det.

Centerpartiet å andra sidan har haft en hel del progressiva förslag; miljöbilspremien på 10 000 kr, därefter skattebefrielse i 5 år på nya miljöbilar. Detta är initiativ som faktiskt har gett resultat!

Nu fortsätter Centerpartiet på den inslagna gröna vägen och kommer med fler förslag som ska underlätta byggandet av Ekotopia:

Centerpartiet föreslår!

• En grön bilpremie på 30 000-50 000 kronor bör införas till konsumenter som köper en bil som släpper ut mindre än 50 gram per kilometer. Premien ska vara teknikneutral under utsläppskravet på 50 gram, men stimulera till inköp av bil som drivs av den allra senaste tekniken, i dagsläget el- och laddhybrider. Tekniken är ny och dyrare och premien behöver vara avsevärt högre än tidigare miljöbilspremie.
• Stimulansen med nedsättning för miljöbilar i förmånsbeskattningen ska fortsätta. Ytterligare nedsättningar bör göras för elbilar och laddhybrider. De nuvarande nivåerna för E85 bilar om 20% eller högst 8.000 kr och för gasbilar om 40% eller högst 16.000 kr behålls.
• Fordonsskatten differentieras ytterligare beroende på bilens koldioxidutsläpp – därmed blir det dyrare för konsument med en bil som är bränsleslukande och släpper ut mycket koldioxid, och billigare med bränslesnålare bilar
• Biodrivmedel ska vara billigare för konsument än fossila drivmedel genom skattebefrielse för biodrivmedel även efter 2013 eller annat system som säkerställer prisskillnad mellan förnybart och bensin.
• Ett program för samordnad offentlig upphandling av elbilar införs
• En nationell samordning av uppbyggnad av infrastruktur införs. Utbyggnaden av laddinfrastrukturen bör ske tillsammans med branschen, men en storskalig introduktion av elbilar kräver nationell kompetensuppbyggnad om t.ex. behovet av ny infrastruktur för snabbladdning, laddstandarder, betalningssystem etc. Vi kommer också driva på för standardiserad teknik i EU, så att bilen ska kunna laddas med samma system i hela EU.
• Fullskaliga utvecklingsanläggningar behöver börja byggas redan nästa mandatperiod för att det 2030 ska finnas ett tillräckligt utbud av förnybara klimatneutrala bränslen.
• Sverige bör satsa på att bli värd för minst en av EU:s gemensamma pilotanläggningar för en ny generation effektiva biodrivmedel
• Starta ett FoU program kring batteriutveckling med pengar från Batterifonden.
• Satsningen på forskning och utveckling bör fortsätta och inriktas på senaste tekniken, som utveckling av batterier för elbilar samt nästa generations biodrivmedel.

Klimatparti VS Intresseparti

År 2030 ska Sverige ha en fossiloberoende fordonsflotta. För att vi ska klara av detta mål har Sverige två alternativ att välja mellan:

klimatpartiet Centerpartiet och intressepartiet Miljöpartiet.

Den svenska bilparken förändras nu snabbt. I december år 2005 fanns 23 000 miljöbilar. Fyra år senare, i slutet av år 2009, fanns 277 000 miljöbilar. Med senaste kvartalet rullar det närmare 300 000 miljöbilar på våra vägar. Mer än var tredje bil som säljs är en miljöbil.

År 2009 skedde den största minskningen av koldioxidutsläpp från nya bilar sedan mätningarna startade år 1978. Nya personbilar förbrukade år 2009 i genomsnitt 164 gram koldioxid per kilometer. Det är en sänkning med 30 gram sedan år 2005. Som jämförelse sänktes utsläppen 26 gram mellan åren 1990 och 2005.

Centerpartiet har visat att vi har det ledarskap som krävs för att klara av omställningen från ett fossilberoende till ett eko-effektivt samhälle och faktiskt leverera resultat.

För att nå målet att år 2030 ha en fossiloberoende fordonsflotta har Centerpartiet och Miljöpartiet olika lösningar:

Centerpartiet vill införa en grön bilpremie på 30 000-50 000 kronor till konsumenter som köper en bil som släpper ut mindre än 50 gram per kilometer. Premien ska vara teknikneutral under utsläppskravet på 50 gram, men stimulera till inköp av bilar som drivs av den allra senaste tekniken, i dagsläget el- och laddhybrider.

Miljöpartiets lösning är att föreslå en chockhöjning av koldioxidskatten på bensin som blir 2kr/l dyrare. Konsekvensen av Miljöpartiets chockhöjning är att ett genomsnittligt svenskt hushåll får över 2000 kr/år i ökade kostnader.

De hushåll, framför allt på landsbygden, som kör mer än 1300 mil/bil/år kan räkna med ännu högre kostnader om Miljöpartiet får gehör för sitt förslag av vänsteroppositionen.

Miljöpartiet missar det faktum att det inte är bilen det är fel på utan utsläppen.

Det finns bara ett klimatparti i Sverige och det är Centerpartiet. Miljöpartiet är och förblir ett snävt intresseparti som inte förmår att se helheten och leverera resultat.

Rödgröna föredrar Alliansen…

En färsk Demoskopundersökning visar att närmare var tredje socialdemokrat föredrar Fredrik Reinfeldt som statsminister framför deras egen Mona Sahlin.

Frågan löd: Vem av Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin skulle sköta arbetet som statsminister bäst? Om möjligt försök bortse från personens partitillhörighet.

Nästan sju av tio, 67 procent, svarade Fredrik Reinfeldt medan 31 procent svarade Mona Sahlin.

Det är trista nyheter för Socialdemokraternas ledare som nästan alltid har haft ett svagt förtroende i dessa undersökningar. Man kan ju fundera på var felet ligger. Vad är det hos Mona Sahlin som inte inger förtroende och som gör att inte ens hennes egna vill tro på henne?

Kanske ligger svaret i att Mona Sahlin aldrig var rätt person på posten från början…

Hemma igen

Hemma från Storbritannien och kan äntligen vila upp mina stackars fötter. Valresultatet för Lib Dems blev inte något vidare, men det verkar som om de kan få plats i nästa regering ändå.

Det största intrycket jag fick från den engelska valkampanjen var att det var så uppbyggt kring det valsystem man har, där vinnaren tar allt. Jag hoppas verkligen att de förändrar sitt valsystem till ett proportionellt valsystem, dagens är alltför orättvist kan jag tycka då Labour får 258 platser på 29 % röster och Lib Dem enbart får 57 plaster för 23 %.

6 %-enheter skiljer dem åt och den lilla skillnaden betyder 201 platser mer till Labour! Demokratiskt? Knappast.

Liberal Democrats

Det har inlagget skulle egentligen ha handlat om vad som hande nere i Stockholm, men tiden gar for fort ibland och jag har inte hunnit med mig. Sa nu tanke jag istallet skriva om vad som hander i Storbritanien, dar det ar val nu pa torsdag.

Just nu sitter jag i London och forsoker att klara mig utan de hedervarda bokstaverna a,a och o med prickar ovanfor. Jag deltar i ett internationellt utbyte mellan Centerpartiet och Liberaldemokraterna och har darmed fatt mojligheten att folja med i Lib Dems valarbete.

Jag befinner mig nu i London och deltar som volontar i Liberaldemokraternas valkampanj i Islington South. Strategin som anvands har skiljer sig en hel del fran vad vi anvander i Sverige, en stor del av skillnaden har sitt ursprung i det valsystem som britterna har och som kort kan beskrivas med att the winner takes it all.

En annan detalj jag har noterat ar att i Sverige sa har vi en massa affischer och skyltar overallt i valtider, har ar det sparsamt om knappt nagonting alls i den vagen. Jag vet inte annu om det bara galler for mitt omrade eller om det ar sa overallt.

Jag aterkommer senare, nu ar det dags att ta bussen till Lib Dems HQ.