Skilja sig för att få ett jobb?

Idag har jag i Sundsvalls Tidning fått in ett svar på en tidigare insändare  (den 15 februari) där en kvinna frågade om hon behövde skilja sig för att få ett jobb.

Skribenten ställde sig positivt till mitt förslag men undrade hur hon själv skulle göra för att få ett jobb, och drog då frågan till sin spets: måste hon skilja sig för att kunna få ett jobb?

Det låter som en jättebra idé om man nu tillhör denna grupp. Men om man är som jag, runt 40-årsstrecket, gift, aldrig haft en fast anställning och nu förpassad till fas tre med en inkomst på 65 procent av sin a-kassa, ska jag skilja mig, skaffa egen bostad och då bli beroende av socialbidrag för att kunna få någon hjälp?

Hon fick ett svar från Arbetsförmedlingen, men även jag kände att jag var tvungen att ge henne ett svar. Du kan läsa hela svaret nedan:

Nej, skilj dig inte för att få jobb

 

Svar till Jeanette Wallgren i ST den 15 februari. 

Jag tycker inte du ska behöva skilja dig för att få ett jobb. Du lyfte i din insändare upp artikeln om mitt förslag där jag vill omvandla försörjningsstödet – mer känt som socialbidrag – för att kunna anställa människor i stället för att dessa ska behöva leva på bidrag.

Jobbsatsningen ska kunna ge 600 jobb på tre år till de som står längst bort från arbetsmarknaden och samtidigt sänka kommunens kostnader för försörjningsstödet. Detta kommer att gälla de svagaste grupperna som i dag får socialbidrag, framförallt ungdomar, lågutbildade, nyanlända, missbrukare eller funktionshindrade och är ett upplägg som alla inblandade parter tjänar på.

Socialbidrag är samhällets yttersta skyddsnät för de medborgare som har det allra svårast och är tänkt som ett sista alternativ vid tillfälliga eller varaktiga ekonomiska problem. Bidraget ska garantera dig en skälig levnadsnivå i den mån dina inkomster eller tillgångar inte räcker till. Har du egna inkomster eller tillgångar måste du först använda dem innan du kan få socialbidrag.

Med andra ord, de som tvingas till långvarigt socialbidrag är de som saknar egna resurser och har det svårast i samhället. De har också den längsta vägen tillbaka och det är här som mitt ansvar kommer in. Den här satsningen ska hjälpa människor bort från socialbidrag och ge dem som står längst bort från arbetsmarknaden en möjlighet till ett drägligare liv.

Jag hoppas att du inte hamnar i en så svår situation att du kommer att behöva socialbidrag, för det är ingenting som någon frivilligt väljer. Det är också därför som den här satsningen är riktad till just dessa människor som behöver extra hjälp för att komma tillbaka.

Hans Forsberg (C)

Ordförande för Navi, nämnden för arbetsmarknad, vuxenutbildning och integration

Flaggskeppet i min arbetsmarknadspolitik

Äntligen kan jag lansera flaggskeppet i den blågröna majoritetens arbetsmarknadspolitik i Sundsvall för de kommande 3 åren. Om du får välja, vad vill du ha: socialbidrag eller en anställning? Jag väljer det sistnämnda!

Vi har under en längre period haft ett försörjningsstöd som ökat från 82 miljoner kronor 2006 till rekordhöga 117 miljoner vid utgången av år 2011.

Varför låta folk passivt sitta fastlåsta i försörjningsstöd när vi kan anställa dem och dessutom ge dem mer pengar i plånboken? Mitt förslag handlar om att avsätta medel till att anställa människor som står långt bort från arbetsmarknaden med hjälp av subventionerade anställningsformer via arbetsförmedlingen.

Vi talar om en kommunal satsning på 20 miljoner kronor per år och som på tre år skulle ge kommunen 131 miljoner kronor tillbaka i uteblivet försjörningsstöd och ökade skatteintäkter. Totalt talar vi om ca 600 jobb under dessa tre år.

En anställning kostar i snitt mindre än snittkostnaden för en person i försörjningsstöd. Det är alltså en ekonomisk vinst redan första året. Lägg därtill att ett genomsnittligt socialbidrag för en vuxen på ca 7000-8000 kronor i månaden istället skulle bli en lön på ca 12 000 kronor, lite beroende på vilken anställningsform som den får (OSA, Instegsjobb, Nystartsjobb etc). Om en person efter anställningens slut inte fått en annan anställning så är tiden för anställningen i de flesta anställningsformer a-kassegrundande och om personen uppfyller arbetsvillkoret har denne rätt till ersättning från a-kassan.

Idén i sig är inte är ny utan det är Arbetsförmedlingens upplägg som funnits länge. Det som AF saknat är en mortpart som vill ta emot de anställningsformer som de erbjuder. Det finns i dag ett antal olika anställningsformer där arbetsförmedlingen går in med en stor del av kostnaden. För att kunna nyttja dessa anställningsformer så måste även kommunen skjuta till medel. Den centrala tanken är att det aktiva arbetet med långtidsarbetslösa permanentas med en egen rambudget.

Vi talar om grupper som står långt bort från arbetsmarknaden idag och som behöver en extra skjuts för att komma in på arbetsmarknaden och detta ger dem en möjlighet att få in en fot. Det är det som mitt förslag handlar om, att vara den parten och på så vis få bort människor från försörjningsstödet och istället ge dem en anställning, en anständig lön och framtidstro på sig själva.

Fokus på ungdomsarbetslösheten

Med två debattartiklar på Sundsvalls Tidning (Arbetslösheten är en utmaning) och Dagbladet (Ungdomsarbetslösheten är viktigast) vill jag sätta fokus på ungdomsarbetslösheten i Sundsvall.

Siffran på ungdomsarbetslösheten som jag använder är Arbetsförmedlingens och den inkluderar de som studerar fast de egentligen skulle vilja jobba. Exkluderar man den gruppen så ligger siffran kring 19 procent.

Läs hela inlägget nedan:

Sundsvalls främsta utmaning enligt mig är att pressa ned arbetslösheten i kommunen, och framförallt fokusera på ungdomsarbetslösheten. Med en ungdomsarbetslöshet i Sundsvall upp mot 27 procent så måste det till krafttag. Det är ett obegripligt slöseri med ungas resurser och kunskap, för att inte nämna kommunens finanser.

Det är viktigt med tidiga aktiva insatser som förhindrar att människor hamnar i bidragsberoende. Forskning visar en markant skillnad för andelen som kommer ut i sysselsättning efter ett år respektive två år. Av de som levt i utanförskap i ett år stod 23 procent kvar i utanförskap efter fem år. För de som varit i utanförskap i två år stod hela 67 procent fortfarande kvar i utanförskap.

Vi behöver snabba åtgärder som ger resultat. Sundsvall behöver en jobbpolitik som ger våra unga en plats på arbetsmarknaden.

Viktiga insatser kan göras redan till sommaren, då många ungdomar kommer att söka sina första sommarjobb. För de allra flesta unga är sommarjobbet den första kontakten med ett arbete och för många också vägen in på arbetsmarknaden.

Centerpartiet och Koalitionen har höjt ribban vad gäller de kommunala sommarjobben. Nytt från kommunens sida är att sommarjobben numera ingår i kommunens reguljära budget till skillnad mot tidigare rödgrönt styre då pengarna för sommarjobben alltid avsatts i mån av utrymme.

Men det räcker inte att bara lyfta kommunens insatser för de unga. Jag vet att det finns ett brett samhällsengagemang från våra företagare och arbetsgivare i Sundsvall och jag utmanar er alla att erbjuda våra ungdomar ett sommarjobb i år. Vilka antar min utmaning?

Kommunen tar sitt ansvar. Jag är övertygad om att även Sundsvalls företagare vill ta sitt. Tillsammans kan vi utveckla Sundsvall och ge fler ungdomar en bra start i livet.

Hans Forsberg (C)

Ordförande för Nämnden för Arbetsmarknad, Vuxenutbildning och Integration