ST på hugget!

Idag tog Sundsvalls Tidning upp min insändare om Jobbsatsningen som jag skrev om i föregående inlägg här på bloggen för exakt en vecka sedan (då Dagbladet tog in den).

Lämpligt nog så matchas den av en socialdemokratisk inlaga om sommarjobb.

Satsar på arbete istället för bidrag

Arbete i stället för bidrag, det är koalitionens politik. De människor som i dag står långt borta från arbetsmarknaden och är hänvisade till att leva på ekonomiskt bistånd kan inte vänta. Därför avsätter koalitionen i Sundsvall 2,5 miljoner kronor för Jobbsatsningen redan i år.

Det skriver jag och min kollega Stefan Falk (FP), vice ordföranden i NAVI, angående Jobbsatsningen i Dagbladet idag.

 

Läs hela inlägget här nedan:

Koalitionen satsar på arbete istället för bidrag

Arbete i stället för bidrag, det är koalitionens politik.

De människor som i dag står långt borta från arbetsmarknaden och är hänvisade till att leva på ekonomiskt bistånd kan inte vänta.

Därför avsätter koalitionen i Sundsvall 2,5 miljoner kronor för Jobbsatsningen redan i år.

Jobbsatsningen ger män­niskor som i dag tvingas leva på ekonomiskt bistånd en ­möjlighet att ta sig ur bidragsberoendet, att få en anställning och att samtidigt få mer i plån­boken.

Det är en satsning som ger en ny start i livet för människor som hamnat i ett utanförskap.

Jobbsatsningen ska ge 600 jobb på tre år till dem som står längst borta från arbetsmarknaden. Samtidigt sänks kommunens kostnader för försörjningsstöd­et.

Jobbsatsningen riktar sig främst till ungdomar, lågut­bildade, nyanlända eller människor i missbruk.

Det är en oerhörd skillnad mellan att hänvisas till att leva på ekonomiskt bistånd och att ha en anställning. Med en anställningen kan man kvali­ficera sig till rätten till a-kassa. På så vis fortsätter den nya starten även om man inte ­genast kan få ett nytt arbete när det kommunala jobbet upphör efter ett år.

Ett arbete inom jobbsatsningen ger även en fastställd sjukpenning­grundande inkomst, vilket är en förutsättning för att man ska kunna få bland annat sjukpenning och föräldrapenning.

Det är viktigt med tidiga ­aktiva insatser som förhindrar att människor hamnar i ­bidragsberoende.

Forskning visar en markant skillnad för andelen som kommer ut i sysselsättning efter ett år respektive två år. Av dem som levt i utanförskap i ett år fanns 23 procent kvar i utanförskap efter fem år. För dem som varit i utanförskap i två år fanns hela 67 procent fort­far­ande kvar i utanförskap efter fem år.

För ungdomar har vi en särskild insats där vi kombinerar deltid med studier.

I dag kan inte ungdomar som lever på ekonomisk bistånd kombinera bidraget med ­studier och de hamnar därför i en ond spiral.

Med vår satsning ger vi ungdomarna en möjlighet att komplettera sin utbildning samtidigt som de får uppleva den frihet som kommer av att man kan jobba ihop sina egna pengar.

Vi kan inte vänta. Därför börjar vi redan i år med att hjälpa människor till arbete och bort från bidrag.

Hans Forsberg (C),

ordförande för nämnden

arbetsmarknad, vuxenutbildning och integration

Stefan Falk (FP),

vice ordförande för nämnden

arbetsmarknad, vuxenutbildning och integration

 

Skilja sig för att få ett jobb?

Idag har jag i Sundsvalls Tidning fått in ett svar på en tidigare insändare  (den 15 februari) där en kvinna frågade om hon behövde skilja sig för att få ett jobb.

Skribenten ställde sig positivt till mitt förslag men undrade hur hon själv skulle göra för att få ett jobb, och drog då frågan till sin spets: måste hon skilja sig för att kunna få ett jobb?

Det låter som en jättebra idé om man nu tillhör denna grupp. Men om man är som jag, runt 40-årsstrecket, gift, aldrig haft en fast anställning och nu förpassad till fas tre med en inkomst på 65 procent av sin a-kassa, ska jag skilja mig, skaffa egen bostad och då bli beroende av socialbidrag för att kunna få någon hjälp?

Hon fick ett svar från Arbetsförmedlingen, men även jag kände att jag var tvungen att ge henne ett svar. Du kan läsa hela svaret nedan:

Nej, skilj dig inte för att få jobb

 

Svar till Jeanette Wallgren i ST den 15 februari. 

Jag tycker inte du ska behöva skilja dig för att få ett jobb. Du lyfte i din insändare upp artikeln om mitt förslag där jag vill omvandla försörjningsstödet – mer känt som socialbidrag – för att kunna anställa människor i stället för att dessa ska behöva leva på bidrag.

Jobbsatsningen ska kunna ge 600 jobb på tre år till de som står längst bort från arbetsmarknaden och samtidigt sänka kommunens kostnader för försörjningsstödet. Detta kommer att gälla de svagaste grupperna som i dag får socialbidrag, framförallt ungdomar, lågutbildade, nyanlända, missbrukare eller funktionshindrade och är ett upplägg som alla inblandade parter tjänar på.

Socialbidrag är samhällets yttersta skyddsnät för de medborgare som har det allra svårast och är tänkt som ett sista alternativ vid tillfälliga eller varaktiga ekonomiska problem. Bidraget ska garantera dig en skälig levnadsnivå i den mån dina inkomster eller tillgångar inte räcker till. Har du egna inkomster eller tillgångar måste du först använda dem innan du kan få socialbidrag.

Med andra ord, de som tvingas till långvarigt socialbidrag är de som saknar egna resurser och har det svårast i samhället. De har också den längsta vägen tillbaka och det är här som mitt ansvar kommer in. Den här satsningen ska hjälpa människor bort från socialbidrag och ge dem som står längst bort från arbetsmarknaden en möjlighet till ett drägligare liv.

Jag hoppas att du inte hamnar i en så svår situation att du kommer att behöva socialbidrag, för det är ingenting som någon frivilligt väljer. Det är också därför som den här satsningen är riktad till just dessa människor som behöver extra hjälp för att komma tillbaka.

Hans Forsberg (C)

Ordförande för Navi, nämnden för arbetsmarknad, vuxenutbildning och integration

Flaggskeppet i min arbetsmarknadspolitik

Äntligen kan jag lansera flaggskeppet i den blågröna majoritetens arbetsmarknadspolitik i Sundsvall för de kommande 3 åren. Om du får välja, vad vill du ha: socialbidrag eller en anställning? Jag väljer det sistnämnda!

Vi har under en längre period haft ett försörjningsstöd som ökat från 82 miljoner kronor 2006 till rekordhöga 117 miljoner vid utgången av år 2011.

Varför låta folk passivt sitta fastlåsta i försörjningsstöd när vi kan anställa dem och dessutom ge dem mer pengar i plånboken? Mitt förslag handlar om att avsätta medel till att anställa människor som står långt bort från arbetsmarknaden med hjälp av subventionerade anställningsformer via arbetsförmedlingen.

Vi talar om en kommunal satsning på 20 miljoner kronor per år och som på tre år skulle ge kommunen 131 miljoner kronor tillbaka i uteblivet försjörningsstöd och ökade skatteintäkter. Totalt talar vi om ca 600 jobb under dessa tre år.

En anställning kostar i snitt mindre än snittkostnaden för en person i försörjningsstöd. Det är alltså en ekonomisk vinst redan första året. Lägg därtill att ett genomsnittligt socialbidrag för en vuxen på ca 7000-8000 kronor i månaden istället skulle bli en lön på ca 12 000 kronor, lite beroende på vilken anställningsform som den får (OSA, Instegsjobb, Nystartsjobb etc). Om en person efter anställningens slut inte fått en annan anställning så är tiden för anställningen i de flesta anställningsformer a-kassegrundande och om personen uppfyller arbetsvillkoret har denne rätt till ersättning från a-kassan.

Idén i sig är inte är ny utan det är Arbetsförmedlingens upplägg som funnits länge. Det som AF saknat är en mortpart som vill ta emot de anställningsformer som de erbjuder. Det finns i dag ett antal olika anställningsformer där arbetsförmedlingen går in med en stor del av kostnaden. För att kunna nyttja dessa anställningsformer så måste även kommunen skjuta till medel. Den centrala tanken är att det aktiva arbetet med långtidsarbetslösa permanentas med en egen rambudget.

Vi talar om grupper som står långt bort från arbetsmarknaden idag och som behöver en extra skjuts för att komma in på arbetsmarknaden och detta ger dem en möjlighet att få in en fot. Det är det som mitt förslag handlar om, att vara den parten och på så vis få bort människor från försörjningsstödet och istället ge dem en anställning, en anständig lön och framtidstro på sig själva.

Fokus på ungdomsarbetslösheten

Med två debattartiklar på Sundsvalls Tidning (Arbetslösheten är en utmaning) och Dagbladet (Ungdomsarbetslösheten är viktigast) vill jag sätta fokus på ungdomsarbetslösheten i Sundsvall.

Siffran på ungdomsarbetslösheten som jag använder är Arbetsförmedlingens och den inkluderar de som studerar fast de egentligen skulle vilja jobba. Exkluderar man den gruppen så ligger siffran kring 19 procent.

Läs hela inlägget nedan:

Sundsvalls främsta utmaning enligt mig är att pressa ned arbetslösheten i kommunen, och framförallt fokusera på ungdomsarbetslösheten. Med en ungdomsarbetslöshet i Sundsvall upp mot 27 procent så måste det till krafttag. Det är ett obegripligt slöseri med ungas resurser och kunskap, för att inte nämna kommunens finanser.

Det är viktigt med tidiga aktiva insatser som förhindrar att människor hamnar i bidragsberoende. Forskning visar en markant skillnad för andelen som kommer ut i sysselsättning efter ett år respektive två år. Av de som levt i utanförskap i ett år stod 23 procent kvar i utanförskap efter fem år. För de som varit i utanförskap i två år stod hela 67 procent fortfarande kvar i utanförskap.

Vi behöver snabba åtgärder som ger resultat. Sundsvall behöver en jobbpolitik som ger våra unga en plats på arbetsmarknaden.

Viktiga insatser kan göras redan till sommaren, då många ungdomar kommer att söka sina första sommarjobb. För de allra flesta unga är sommarjobbet den första kontakten med ett arbete och för många också vägen in på arbetsmarknaden.

Centerpartiet och Koalitionen har höjt ribban vad gäller de kommunala sommarjobben. Nytt från kommunens sida är att sommarjobben numera ingår i kommunens reguljära budget till skillnad mot tidigare rödgrönt styre då pengarna för sommarjobben alltid avsatts i mån av utrymme.

Men det räcker inte att bara lyfta kommunens insatser för de unga. Jag vet att det finns ett brett samhällsengagemang från våra företagare och arbetsgivare i Sundsvall och jag utmanar er alla att erbjuda våra ungdomar ett sommarjobb i år. Vilka antar min utmaning?

Kommunen tar sitt ansvar. Jag är övertygad om att även Sundsvalls företagare vill ta sitt. Tillsammans kan vi utveckla Sundsvall och ge fler ungdomar en bra start i livet.

Hans Forsberg (C)

Ordförande för Nämnden för Arbetsmarknad, Vuxenutbildning och Integration

LAS på tur…

LAS, Lagen om anställningsskydd, är föråldrad och behöver ses över. Turordningsreglerna försvårar för människor som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden att få jobb.

Turordningsreglerna som säger att sist in är först ut, bygger på en idé om att alla människor är lika och därmed utbytbara mot en annan. Det spelar enligt denna tro ingen roll vem ett företag sparkar när man behöver minska antalet anställda; ingenjören och fastighetsskötaren är lika utbytbara och deras kompetenser kan ersätta varandra enligt ett sådant resonemang.

Tyvärr fungerar det inte på det sättet. Olika kompetenser kan inte jämställas inom ett företag när man måste minska personlastyrkan. Utgångspunkten måste vara vilken kunskap de anställda har och inte hur länge man har jobbat på en viss arbetsplats.

Centerpartiet vill reformera LAS där vi vill se en ny turordningsprincip där man utgår från kompetens, inte anställningsår, när företag måste säga upp. Vidare vill vi proportionellt utöka företagens möjligheter att frångå turordningsregler, från dagens två i företag med tio anställda, till fyra i företag med 20 anställda och så vidare. Därutöver vill Centerpartiet se en förlängd provanställning.

Samma inriktning har nu även Folkpartiet som på sitt landsmöte i Karlstad nu beslutat att partiet vill ändra turordningsreglerna i LAS och liksom Centerpartiet ersätta dem med en bedömning om kompetens. Folkpartiet vill också förlänga provanställningsperioden från ett halvt år till ett helt.

Förhoppningsvis kan nu Annie Lööf sätta tryck på Reinfeldt när även Björklund är inne på samma linje som Centerpartiet.

Juholt gör det igen…

Återigen klantar Juholt till det. I och med att man nu har presenterat sitt förslag till skuggbudget - efter att riksdagsgruppen gett Juholt hemläxa och tvingade honom till omfattande förändringar av budgetmotionen – så blir det än tydligare att Socialdemokraterna under Juholts ledning fortfarande befinner sig i gungning.

 

”Sverige har inte råd med arbetslösheten” säger Håkan Juholt (S) och hans lösning är att bland annat höja arbetsgivaravgiften för ungdomarna!

Juholt satsar stort. Jämfört med regeringens budget har socialdemokraterna 19,5 miljarder kronor mer i statliga utgifter för 2012. Samtidigt föreslås intäkter som överstiger regeringens budget med 19,6 miljarder kronor för nästa år.

De som ska betala för Socialdemokraternas utgiftskalas är företagen som får ökade kostnader. Bland annat säger man nej till sänkt tjänstemoms på restaurang- och cateringtjänster och Juholt vill ta bort halveringen av arbetsgivaravgifterna för unga.

Hur en dubblering av arbetsgivaravgifterna för ungdomar ska öka deras möjlighet till anställning på en redan tuff arbetsmarknad i en tid då var fjärde i den gruppen räknas som arbetslös är högst oklart.

Vi kan bara vara glada att Juholt inte är Sveriges statsminister, då vi kan konstatera att utifrån Juholts budget så saknar Socialdemokraterna konkreta lösningar för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

 

Europeisk finansskatt ska visa vägen

EU-kommissionen föreslår en ny skatt på finansiella transaktioner, FTT – Financial Transaction Tax, populärt benämnt ”Tobinskatt” (dock felaktigt, då Tobinskatt beskattar valutatransaktioner, vilket FTT inte gör).

De senaste tre åren har finanssektorn i EU stöttats med 4 600 miljarder euro, en hissnande stor summa pengar, vilket fått en hel del att ilskna till.

– ”Det är dags för finanssektorn att ge tillbaka ett bidrag till samhället”.   EU-kommissionens ordförande José Manuel Barroso.

Syftet med skatten är enligt kommissionen att dels låta finanssektorn bidra med en rättvis del till samhället då den sektorn varit underbeskattad tidigare. Dessutom har redan 10 EU-länder en typ av finansiell skatt och skillnaderna på den inre marknaden måste utjämnas.

Däremot kommer valutatransaktioner, det som den ursprungliga Tobinskatten handlade om, inte att omfattas. Det eftersom begränsningar av rörligheten för kapital inte är tillåtet enligt EU:s fördrag.

EU-Kommissionen tillsammans med framförallt Tyskland och Frankrike driver på frågan, med motstånd från bland annat Storbritannien och Sverige. De är rädda för att den finansiella handeln ska fly från Europa till andra platser och att skatten till slut kommer att vältras över på vanliga konsumenter.

Jag anser inte att den rädslan är befogad. För det första ska skatten endast läggas på de transaktioner som sker mellan olika finansinstitut, inte de som privatpersoner gör. Och de utgör cirka 85 procent av det totala antalet transaktioner.

Skatten kommer att ligga på 0,1 procent för handeln med aktier och obligationer och 0,01 procent för olika derivat.  Med den avgift som är föreslagen kostar det 100 kronor i skatt för den som vill köpa aktier för 100 000 kronor. Med andra ord så är det en väldigt blygsam skatt.

Dock så beräknas FTT ge ca 55 miljoner euro i skatteintäkter till EU:s gemensamma budget och medlemsstaternas egna budgetar, vilket säger en del om storleken på den verksamhet som idag har varit underbeskattad, men som i tider av kris ska räddas av skattebetalarnas pengar.

Regionernas Robin Hood

Efter en kortare tids uppehåll har jag nu tagit mig tid och gett bloggen ett litet välbehövligt ansiktslyft. Nu när sommaren har anlänt så får jag äntligen lite tid över till annat, att skriva detta inlägg till exempel.

Efter en vecka med mina svärföräldrar på besök från Tyskland så har det äntligen blivit lite lugnare hemma och jag kan förhoppningsvis få lite tid över till något annat på min fritid än att renovera rum och tapetsera (om sanningen ska fram så var det dock min svärfar, Axel, som gjorde det mesta, själv ”roade” jag mig med några dagars landstingsfullmäktige under veckan).

Ett ganska trist fullmäktige måste jag säga. Jag hade sett fram emot den debatt i regionfrågan som landstingsfullmäktige skulle fatta ett inriktningsbeslut om, men som kom att lysa med sin frånvaro. En debatt som man hade uppskattat skulle kräva ca 3 timmar var över på ungefär en kvart. Resten av fullmäktigemötet var händelsefattigt, om man inte vill räkna in allt trams som socialdemokraterna var tvungna att slå upp. Eller vad sägs om en halvtimmes debatt om det ska heta ”plan” eller ”policy” i rubriken på ett ärende om Folkhälsa?

Jag är i alla fall mycket nöjd med landstingsfullmäktiges beslut om Mittsverige (eller Södra Norrlandsregionen som en del gärna vill kalla det), en region som nu kommer att kunna förverkligas fram till 2015, då ett första folkvalt regionfullmäktige kan inställa sig.

Här handlar det om en regionernas Robin Hood-politik. Vi tar makt och bestämmanderätt från staten och ger det till medborgarna som på så vis själva kan påverka utvecklingen i sitt närområde.

Det har hela tiden varit viktigt att inte skapa för stora regioner, så att inte avståndet mellan medborgare och beslutsfattande blir för stort och demokratin därmed blir lidande (så som det skulle ha blivit i en Stornorrlandsregion, en region som skulle ha bestått av halva Sverige). Det är därför mycket positivt att vi får en relativt stor region där arbetsmarknads-, infrastruktur- och tillväxtfrågorna kan hanteras gemensamt till gagn för alla och ändå behålla närheten mellan medborgarna och makten.

Avslutningsvis kan jag konstatera att varje gång jag sitter på ett möte så skiner solen ute och det är mördande varmt både ute och inomhus, bara för att när jag väl blir ledig försvinna och fram kommer regnmolnen med tillhörande regn…

När väl regnet lämnar lite plats åt solen ska jag förhoppningsvis kunna ägna lite tid åt mitt eget försummade bågskytte.

Differentierade skatter för nystartszoner

Usch vilken dötrist rubrik, men inte desto mindre är det en viktig fråga som nu aktualiseras på regeringsnivå.

Företagande och jobb är nyckeln till integration och tillväxt. Regeringen beslutar idag om att tillsätta en utredning att se över ett system med skattelättnader för företag i utsatta områden med hög arbetslöshet och sociala problem.

Tanken är att sänkta skattekostnader, som exempelvis sänkt bolagsskatt och nedsatta sociala avgifter, ska stimulera företagen till att kunna nyanställa i utsatta områden och därmed få fler i arbete.

Utredaren som tillsätts ska lämna förslag på hur sådana områden ska kunna väljas ut och hur olika avgränsningar ska se ut. Nystartszoner är i andra länder, som exempelvis Frankrike, redan en etablerad modell för att stärka utsatta områden.

Förhoppningen är att en svensk modell ska vara etablerad till år 2014.

 Jag säger som en viss svensk radiopratare: ”Äntligen!”